Så har vetrinärsbesöket kommit och gått, det värsta befarat och insikten har slagit hårt....för hårt.

Enda sedan lilla Troy kom hem till oss har han kämpat på, liten till växten, dom första 2 månaderna handlade det mest om att få honom i bra kondition, lägga på vikt och brygga upp kroppen, vi märkte tidigt att han inte orkade med så mycket ansträngningar,

när han var liten skulle han sitta var annan minut under promenaderna, då tänkte jag att dom ska ju inte motioneras så då kan man väll inte förvänta sig att  kondiotonen skulle vara på top,

Haft underbart stöd av hunduppfödarna och det är mycket uppskattat, deras kunnande och omsorg    

När utredningen startade och man misstänkte bakterie /lunginflamation så förklarade det ju många symptom,

min tanke var att så fort man fått bukt på bakteriern och vi fått klartecken så skullle vi börja träna Troys lungor i ex vattenträning....

Behandling hade jag som ett halmstrå...  

Idag vet jag att det inte finns någon behandling ( i Sverige)

Troy hade mkt dåliga värden

på en 6 gradig skala av blåsljud (lokalt centrerat) låg hans på  4

I trycket i kammaren mellan höga o vänstra förmaket där  värdet inte ska överstiga 80 kvicksilver värden ??/kommer inte exakt ihåg allt vetrinären sade just då....så hade Troy över 140....

Jag är ingen expert men det är inte svårt att lägga 2+2

Nu kan det ju tyckas av några att låta han somna in omedelbart....

Vill bara göra helt klart att ( Jag kommer alldrig låta Troy lida eller bli mkt sämre, då kommer han få somna in fort, men att inte ge honom en chans när han faktiskt på sina egna  premisser mår alldeles utmärkt så finner jag det rätt barbariskt att inte låta honom få sin sista tid i livet  fyllt av det han älskar, söka, sniffa, skutta(i viss mån) gosa, äta gott, bli kliad bakom örat, ligga och snusa med sin bästa kompis Tilly, busa och bita i ben, grisöron eller ett stort ben NOMNOM....

Hade Troy haft ont, svårt att andas, eller dålig syresättning hela tiden hade jag inte väntat,

nu är det faktiskt så att Troy mår bra och att han får styra sin egen takt precis som han fått gjort hela sin lilla tid i livet,

Han kommer få mera egna prommenader där han får skutta, sniffa och bara njuta, men många rundor med båda hundarna,

Tilly vår staffe tik får sina långrundor med en vän och hennes hundgrupp, även för henne blir det mer enskilda promenader för hennes behov skiljer sig....

Man kan alltid tvist om när och hur länge....

för mig är det självklart när hunden inte mår bra och inte är lycklig då är tiden inne.

Tårarna rinner konstant och sorgen får löpa fritt, mina barn förstår och tar det på ett bra sätt, vi har berättat för dom självklart , för det är ju inte någon nyhet att Troy är flåsig det har dom vetat länge....

Förberedandet är viktigt för alla. Jag ser att Tilly förstår att det är något hon ligger närmare än tapetklister på mig, lilla hjärtat för henne kommer det bli tomt, finare vänner är svårt att hitta    

Nu tar jag en liten pause från allt, tid att smälta tid att umgås tid att forografera min älskade hund Troy