Igår torsdag miste jag min morfar Bertil, han blev 92

 Förra sommaren  drabbades han av en massiv hjärtinfarkt och oddsen att han skulle hämta sig var minimala, vi ställde in oss på döden...  

jag sov vid hans sida på sjukhuset ville inte att han skulle vara ensam.

Men min morfar hade andra planer....

han kom tillbaka på ett mirakalöst sätt, 2 dagar senare gick han hem, och efter det har han mått relativt bra, han har fortsatt att varje dag gå till Lingården där mormor bodde innan hon gick bort av ålderdom och demens...

Han fick en uppgift och något att fokusera på... han tog hand om dom skruttiga och såg till att dom fick prata av sig lite eller bara hjälp med att få i sig lite kaffe o kaka,

personalen var mkt måna om min morfar det var ett ömsesidigt utbyte dom hade av varandra  j 

Blir onekligen tomt där men även på servicehemmet han bodde på, inte många med hans energi, minne

Så övertid helt klart men vilken underbar tid, vi tog det som en andra chans att riktigt komma varandra nära, vi talade om allt mellan himmel och jord, fanns inget ämne han inte bemästra med sitt självsäkra sätt med glimten i ögat )   

Igår så åkte moster hem efter sin vistelse hos morfar vilket hon gör 1 ggr i månaden,

hon är bosatt i Sveg så det ligger mkt planering för henne, men morfar har inte heller accepterar någon annan än henne,

Någon timme efter att hon lämnat stockholm ringde dom och berättade att Morfar hade ramlat ihop under dansen, han återfick alldrig medvetandet...

Vilken avslut han fick, han gjorde något han älskade ,tillsammans med folk han kände sig trygg med kan inte önska någon ett bättre sätt att få lämna in.

Vet att mormor Svea med fler mottog honom på andra sidan  

Blir tomt utan dig morfar älskar dig det vet , glad jag han säga det till dig i förrgår     

 

Milla

23 mars 2012 12:25

Kram till dig Jenny

http://metrobloggen.se/stepmom

Tillymea

23 mars 2012 15:22

Tack Milla

 

Mathias

23 mars 2012 13:58

Mycket fint skrivet kusin. Fäller en tår och tänker tillbaka på alla stunder. Ta hand om din familj och synd att jag inte var hemma när ni hälsade på. Kramar

Tillymea

23 mars 2012 15:21

Ååå Tias din sorg med, vi har haft en speciell morfar det kan ingen ta ifrån oss, vi får fortsätta att hålla ihop, det blir onekligen tomt här åt stockholm nu, men Snart kommer vi upp och hälsar på igen, ser till att du finns hemma då

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Dagen  jag fruktade kom fort...så fort   Min älskade Troy blev sämre, jag har sagt att jag ska inte vänta tills mina djur lider, vill hellre att deras minnen om livet ska vara ljusa och fyllda med kärlek... Min lilla sötis klarade inte mkt all...

Staffe träff i Tulling Grustag   Velade in i det sist, brukar jag aldrig göra men som läget är nu är jag rätt låg, vill inte åka någonstans då jag har en ångest att Troy ska bli sämre och avlida när jag inte är där...     Men jag är så glad a...

Tiden rinner iväg och det har redan gått 2 veckor sedan diagnosen..   Konstigt hur livet fortsätter fast man tror det stannat upp, oundvikligen så gör det inte det, allt avgör dagsformen just nu, mår min lilla hund bra så är dagen helt ok, men...

Så kommer lite uppdatering efter senaste blogginlägget. Har haft en liten tid jag hängett mig i letandet efter information och möjligheter ang Troy, vet att operationen inte utförs i sverige, och kostnaderna för en sådan är dyrt alldeles för dyrt ;...

Så har vetrinärsbesöket kommit och gått, det värsta befarat och insikten har slagit hårt....för hårt.   Enda sedan lilla Troy kom hem till oss har han kämpat på, liten till växten, dom första 2 månaderna handlade det mest om att få honom i bra ko...