Igår torsdag miste jag min morfar Bertil, han blev 92

 Förra sommaren  drabbades han av en massiv hjärtinfarkt och oddsen att han skulle hämta sig var minimala, vi ställde in oss på döden...  

jag sov vid hans sida på sjukhuset ville inte att han skulle vara ensam.

Men min morfar hade andra planer....

han kom tillbaka på ett mirakalöst sätt, 2 dagar senare gick han hem, och efter det har han mått relativt bra, han har fortsatt att varje dag gå till Lingården där mormor bodde innan hon gick bort av ålderdom och demens...

Han fick en uppgift och något att fokusera på... han tog hand om dom skruttiga och såg till att dom fick prata av sig lite eller bara hjälp med att få i sig lite kaffe o kaka,

personalen var mkt måna om min morfar det var ett ömsesidigt utbyte dom hade av varandra  j 

Blir onekligen tomt där men även på servicehemmet han bodde på, inte många med hans energi, minne

Så övertid helt klart men vilken underbar tid, vi tog det som en andra chans att riktigt komma varandra nära, vi talade om allt mellan himmel och jord, fanns inget ämne han inte bemästra med sitt självsäkra sätt med glimten i ögat )   

Igår så åkte moster hem efter sin vistelse hos morfar vilket hon gör 1 ggr i månaden,

hon är bosatt i Sveg så det ligger mkt planering för henne, men morfar har inte heller accepterar någon annan än henne,

Någon timme efter att hon lämnat stockholm ringde dom och berättade att Morfar hade ramlat ihop under dansen, han återfick alldrig medvetandet...

Vilken avslut han fick, han gjorde något han älskade ,tillsammans med folk han kände sig trygg med kan inte önska någon ett bättre sätt att få lämna in.

Vet att mormor Svea med fler mottog honom på andra sidan  

Blir tomt utan dig morfar älskar dig det vet , glad jag han säga det till dig i förrgår